tisdag 29 november 2011

Håller andan andas ut och håller andan igen

Än så länge mår vi bra.
Lilly vaknade först av alla i morse.
Pigg och glad.
Vi kunde andas ut för en stund.

Strax innan vi skulle packa ihop oss och gå till förskolan, ringde en av fröknarna.
Det var ännu ett eventuellt fall av vattkoppor.
Så det fick bli ännu en dag hemma.
Det verkar iallafall som om Lilly inte har hunnit bli smittad.

Franks doktor ringde angående proverna som togs i fredags.
Alla svar som kommit såg bra ut.
Vi väntar fortfarande svar på några prover.
Vi skall öka medicindoseringen om han fortsätter att ha besvär i slutet av veckan.

I dag sa Lilly för allra första gången:
"jag är jättehungrig".

Inom mej blev det alldeles varmt.
Så fantastiskt att få höra just de orden. Från Lilly.

Så jag gräddade pannkakor till middag.
Eftersom Lilly var jättehungrig.
Och eftersom jag inte visste att Frank och Ingrid fått det till mellanmål på skolan.
Och inte heller att Frank dessutom skulle ha ätit pannkakor ytterligare en gång hemma hos kompisen.

Så idag har vi ätit pannkakor.
Mer eller mindre.

måndag 28 november 2011

Varning varning!

Det blev ingen förskola för Lilly idag.
I stället har vi stannat hemma och försökt roa oss så gott vi kunnat.
Lilly har varit väldigt trött idag.
Sov middag ganska tidigt, och somnade först av alla ikväll.

Det är vid såna tillfällen det ringer en liten varningsklocka.

Bli inte sjuk nu, Lilly!

söndag 27 november 2011

Första advent

Vi tände första ljuset i adventsljusstaken.
Kiv och bråk om vem som skulle få välja lussebulle först.
Sedan kiv om vem som skulle få den största.
Och sedan kiv om vem som fick den största.

Vi hotade med att blåsa ut ljuset om de inte slutade kivas omedelbart.

Sedan pratade vi om hur många ljus och veckor det är kvar till jul.

När vi blåste ut ljuset var lussebullarna och kivet slut.
Kvar låg en ensam liten pepparkaka.

Vi åkte från ett fikabord till ett annat.
Femtonårig kusin firade födelsedag, och bjöd till kalas.

Väl hemma var det redan läggdags.
Stormen tjöt utanför det stora vita huset, och regnet piskade mot fönsterrutorna.
Det tog en extra stund för barnen att somna.

För mej kommer det nog ta en extra kort stund.
Hoppas jag.

lördag 26 november 2011

Kan inte låta bli

Vi skall göra ett par ärenden på stan.
Leif och Lilly har gått i förväg.

Jag, Frank och Ingrid går längs gångbanan.
Jag går längst in mot mitten.
Ytterst går Ingrid, och i mitten Frank.
Vi håller varandra i handen, alla tre.

Jag tittar på mina barn.

"Har jag sagt att jag älskar er idag?", frågar jag.
"Jaa", säjer båda.

Så säjer jag det säkert hundra gånger till.
.

fredag 25 november 2011

Klistermärkeströst

Jag håller inte balansen.

Jag vill börja gråta när Frank blir stucken i armarna.
Han sitter i mitt knä i provtagningsstolen.
Frank vill vara duktig.
Jag har mutat med plastsoldaterna som han önskar sej.

Nu ser jag på honom att han är rädd.
Han vill inte.
Han spänner sej. Och då kommer det inget blod.

Det räcker inte till alla rör som skall fyllas.
Sköterskan vill sticka i fingret.
Då börjar Frank gråta.

Han säjer att han har ont i magen.
Sköterskan gör i stället ett försök i andra armvecket.
Hon lyckas få ut lite, kanske och förhoppningsvis räcker det.

Efteråt får Frank lägga sej ner och vila.
Med kudde och filt.

Och tårarna rinner.
Och näsan.
Och han gråter. För att det gjorde ont.
Och för att det var obehagligt, och för att han var rädd.

Många många gånger önskar jag att jag kunde byta plats med mina barn.

torsdag 24 november 2011

Ingenting blev som det var tänkt idag

Av städningen blev inte ens hälften gjort.
Handlat blev det inte.
Maten blev ett hopkok.
Tvättmaskinen användes inte så flitigt som den skulle.
Simskolan struntade vi i.

Frank vaknade imorse och hade ont i händerna och fötterna.
Han har haft ganska ont de senaste två veckorna, och har fått smärtstillande och inflammationshämmande medicin.
I morgon skall han till doktorn för att ännu en gång ta lite prover.

Han har mått bra under så lång tid nu, så vi trodde nästan att hans besvär hade försvunnit.

Vi tror nog inte att vi får så mycket mer klarhet i varför han har ont.
De doktorer vi träffat har alla varit inne på att besvären kommer från lederna, men provsvaren har inte visat på något sådant.
Det tär lite att inte veta.
Och samtidigt har vi svårt att hålla fokus.
Det tröttar.

Så går jag runt och är trött hela dagarna.
Och på kvällen när jag lägger huvudet på kudden kan jag inte somna.

onsdag 23 november 2011

En gårdagens. Kall, tack.

Lilly har haft hosta och snuva, till och från, hela hösten.
Lite skrälligare hosta och mer rinn i näsan idag.

Man har nyligen börjat ge antibiotika i förebyggande syfte under hela den delen av behandlingen som Lilly nu genomgår.

Vi hämtade ut medicinen i går, och från och med i morgon kommer hon påbörja antibiotikan.
Morgon och kväll, torsdag och fredag.

Förhoppningsvis slutar näsan rinna.

Lillys värden ligger bra även denna vecka.
Ingen förändring i doseringen.

Hon äter lite via munnen, men i huvudsak får hon sondnäring i knappen på magen.
I dag har hon till exempel ätit kalla pannbiffar, kokt äggvita, kalla makaroner och knäckebröd.
Och vaniljyoghurt.

Maten jag lagade idag ville hon inte smaka.
Förmodligen önskar hon dagens mat imorgon.
Kall.

tisdag 22 november 2011

Våran kämpe

Lilly vill gärna titta på film på vår gamla bärbara dator.
Den har blivit stationär på köksgolvet.
Ikväll när filmen var slut, började jag bläddra lite bland gamla foton som fortfarande ligger sparade i datorn.
Lilly älskar att titta på foton, Ingrid slog sej ned bredvid oss.

Nybliven mamma på barnvagnspromenad.
Franks ljusa lockar.
Helsingforsresan med liten Frank.
Och trött mamma som ännu inte visste att bebisen i magen var två.
Min stora tvillingmage i profil.
Glada miner.
Nyfödda små tjejer.
Lillys sneda ögon.
Ingrids rynkiga näsa.
Doktorn som undersöker Lilly.
Leif med hårnät.
Jag med glad mun.
Men orolig i hela kroppen.
Lilly i dockklänningen.
Julafton utan tjejerna.
Operationsbilderna.
Syrgas.
Svullen.
Blek liten Lilly.
Lilly på sjukhus.
Ingrid som växer.
Kinder som köttbullar.
Frank utklädd till polis.
Frank äter bulle.
Lilly på sjukhus.
Ingrid kryper.
Lilly på sjukhus.
Ronald mc Donald hus.
Lilly på sjukhus.
Alla hemma.
Alla barn badar i badkaret.

Jag tittar på bilden.
Lilly ser så frisk ut på bilden.
Nyss hemkommen från sin andra hjärtoperation, kan hon bada med sina syskon.
Plaska och leka med hjälp av mamma eller pappa.
Ingen knapp på magen.
Ingen cvk som skall plastas in.
Bara ärr från hjärtoperationerna.

Frågor som är helt omöjliga att formulera snurrar runt i huvudet.
Lika omöjliga att formulera som att få ett svar.

måndag 21 november 2011

Här låter vi inget förfaras

När vi bakat ut hälften av pepparkaksdegen, och jag suckat en stund över den del som återstod, tog latmasken över.

Latmasken formade degen till två rullar.
Sedan rullade hon rullarna i mandelspån, och plastade in och lade i kylskåp.
Hon skar därefter rullarna i skivor, och gräddade i ugn.

De kakorna blev absolut inte sådär knapriga och goda som de kakor min mamma brukar baka.
De såg mer ut som bruna pyttesmå mandelkubbar.

Misslyckat, tänkte jag, men stoppade ändå ner i burkar.
Bara för att jag inte riktigt ville erkänna mitt misslyckande.

Jag har provsmakat idag.
Några gånger.
Den där latmasken var inte så dum, ändå.

Jag har fått för mej att jag skall prova att lägga en skiva brieost och en klick fikonmarmelad på latmaskens pepparkaka imorgon.

Kan nog bli jättegott.
Och snyggt.
För de ser inte så tokiga ut ändå.

söndag 20 november 2011

bakglädje

pepparkakorna blir alldeles för pösiga.
och lite mjuka.
när hälften av degen blivit till figurer som tomtar, pippi långstrump, stjärnor, hjärtan och bockar, suckar jag.

är trött i armarna efter allt kavlande.
golvet är vitpudrat av mjöl.
plåtar, bakplåtspapper och pepparkaksformar huller om buller.

barnen har fått för sej att den lilla bakformen som föreställer ett svärd, är den bästa bakformen.
för då får man jättejättemånga pepparkakor av den lilla degklumpen.

så tittar jag på de där tre som slåss om den lilla bakformen.
och känner mej så lycklig.
för att vi får vara där i köket.
hela familjen.
och kavla och tjata och mjöla och bråka om vem som hade svärdet.

goda pepparkakor behöver man inte kunna baka själv.
men lycka går inte att köpa för pengar.

fredag 18 november 2011

Litet storbak

Lite fram och tillbaka-dag idag igen.
Lämna och hämta i omgångar.
Lilly var på förskolan i knappt två timmar.

På eftermiddagen hade barnen kompisar hemma.
Jag bakade lussebullar med hjälp av systrarna voltaires kokbok.
Och lite frallor till morgondagens besök.
Och chokladbollar när jag ändå var i farten.

Jag lade fram alla chokladbollar på ett fat och ställde fram på bordet.
Utan att behvöva tjata en endaste gång, satt helt plötsligt ett helt gäng och länsade fatet.
Swusch!
Tomt!

Men frysen är härligt full!

torsdag 17 november 2011

Torsdagshjälpen

Torsdagar är en dag då vi bara går fram och tillbaka.

Varannan timma lämna på förskola och skola.
Varannan timma hämta på förskola och skola.
Varannan timma gå på simskola.

Och sen är klockan sju.

Tur att barnen har en riktig poppiskusin som kommer och hälsar på oss på torsdagarna.
Han är världens bästa lekkompis och barnvakt man kan tänka sej!
De står och väntar och tittar ut genom fönstret tills han kommer.

Tretton år och proffs på tv-spel.
Kan allt om Star Wars och Harry Potter.
Bey Blade och allt annat som räknas.

Han underlättar våra torsdagar.

onsdag 16 november 2011

Vi löser det mesta

I dag stod Lilly framför spegeln och vred sej åt sidan för att se över axeln.
Och så sa hon någonting.
"Va sa du?" undrade jag.
"Mosso-ake-måte-in-å-lonsmojin", svarade Lilly.

"Eh... Va sa du?" undrade jag igen.
Och igen.
Och igen.
Samma svar hela tiden.

"Jag förstår inte", sa jag.
"Som Kalson", sa Lilly. "Mosso-ake-måte-in-å-lonsmojin!"

Som Karlsson, ja!
"Motorn hackar. Jag måste in på rundsmörjning".

Bara en mor knäcker en sådan nöt.

tisdag 15 november 2011

oroa och roa

jag höll lilly hemma från förskolan i dag.
lite för säkerhets skull.
men flickan med myggbetten var tillbaka i dag igen, så nu kan vi blåsa faran över.
för denna gång.

vi har haft mysigt här hemma.
läst om totte när han badar, om emma som är tvärtemot, kikat på teckensång med ika, gått ut i soliga höstvädret.
som egentligen skulle kunna vara vinterväder.

och vi har lekt kurragömma.
kurragömma är en av lillys favoritlekar.
vi turas om att räkna och att gömma oss.

"ett, tå, fem, hu, åtta, tie, evla, toll, fenton, sugo, nu kommer jaaaa!".
och så går hon runt och letar efter mej.
"hittad!" ropar hon när hon ser mej.
hon skrattar och ropar "min tur!".

och så gömmer hon sej på samma ställe där hon hittade mej.
för säkerhets skull brukar hon hjälpa till med lite räkning.
och skrattar ännu mer när jag ropar att jag hittat henne.

ja, så där kan vi hålla på ett tag.

men så är vi rätt trötta när dagen är slut.

måndag 14 november 2011

Skräck

Mitt i morgonbestyren ringer telefonen.
Det är förskolan.
En förälder till ett av förskolebarnen har ringt och talat om att barnet eventuellt har fått vattkoppor.
Vattkoppor är skräck för den som har cancer.
Cancer är skräck för den som är frisk.

Telefonen går sedan varm.
Mellan oss och förskolan, mellan förskolan och det kanske vattkoppsjuka barnet, och mellan oss och sjukhuset.
Jag kan inte tänka på något annat.
Lilly måste snabbt få medicin för att häva, eller åtminstone lindra ett utbrott av vattkoppor.

Till slut ringer förskolan.
Faran är över.
Barnet har visat upp sej för en doktor som konstaterar att prickarna som ligger till grund för alla telefonsamtal och all oro bara är myggbett.

Skräcken håller ett kraftigt tag i mej.

Lilly får stanna hemma i morgon.

söndag 13 november 2011

Tårtkalas

Vi har firat fars dag idag.
Ordentligt.

Först väckte vi honom med sång och några presenter. Och en liten skål med godis.
Sedan ordentlig söndagsfrukost med både påtår och tretår.

På förmiddagen åkte Leif till stugan och städade, tömde frystoan och slog på värmen (läs "egentid"), medan jag och barnen stannade hemma och bakade tårta efter alla konstens regler.
Vi bakade tårtbotten, vaniljkrämen tillagades på äkta vaniljstång, och den fluffigt vispade grädden spritsades i mönster.

Tårtan blev god.
Frank åt grädden, Ingrid jordgubbarna, Lilly ingenting, jag åt allt.
Leif åt också allt och länsade även resterna från barnens tallrikar.

Det finns en liten bit kvar i kylskåpet.
Men det är ju en dag i morgon också.

fredag 11 november 2011

11 11 11

elva elva elva.
ett ett ett ett ett ett.
en speciell dag.

den här dagen kommer alltid vara speciell.
dubbel.
dubbla känslor.

torsdag 10 november 2011

det finns inget som heter oorka

vi måste orka.
vi har inte något val.

men om vi hade något val,
skulle vi ändå välja att orka.

onsdag 9 november 2011

A4 fram- och baksida

i kväll berättade frank att han absolut vill ha harry potter-lego.
i morgon helst.

på kylskåpet hänger en lång önskelista över julklappar som frank önskar sej.

"skriv upp det på önskelistan", sa jag.

då började underläppen darra och tårar pressades fram.

"men det får inte plats mer på min lista".

nej. just det.

tisdag 8 november 2011

var åttonde vecka

vi rullar in sängen till operationsavdelningen.
du sitter i sängen.
vid fotänden ligger en bricka.
den är övertäckt med en grön operationsduk.

sköterskan talar om för operationspersonalen att vi är på plats.
vi får rummet längst ner i korridoren.

du vet vad som är på gång.
du har varit med förut.
du tittar på oss.
du tittar på bokmärkena och klistermärkena som sköterskan lägger framför dej.
du knycklar ihop bokmärkena med lejon och andra vilda djur.

narkossköterskan frågar de vanliga frågorna.
jag svarar.
personnummer, vikt och känslig mot plåster.
de frågar inte längre om du sövts förut.

narkosdoktorn kommer in i rummet.
doktorn som skall ge behandlingen kommer också.
det börjar bli trångt i rummet.
jag har svårt att koncentrera mej.

jag vill bara hålla om dej.
ha dej i knät.
krama dej.
viska att jag älskar dej.

sedan går allt så fort.
du blir trött.
drar en djup suck.
sover.

vi går ut.
lämnar dej med alla människor.
vi sätter oss i väntrummet.
tv:n står på.
gamla tidningar. vi har läst de förut.
vi pratar lite.

en stund senare kommer doktorn.
det har gått bra. du har fått din guldmedicin i ryggen.

vi sitter vid sängen.
huvudänden är nedåt tippad.
det susar lätt av syrgas.
monitorer piper emellanåt.

vi väntar.
först en halvtimma.
den tid du måste ligga med huvudet nedåt.
sedan en halvtimma till.
du vaknar.
mår illa. gnyr. vill inte.

på eftermiddagen åker vi hem.

lördag 5 november 2011

såg du teckningen?

en stund innan det började skymma besökte vi skogskyrkogården.
vi tände ljus och lade blommor vid din grav.
frank höll upp teckningen för att visa dej.
han frågade mej om jag trodde att du sett hans teckning.
jag sa att du hade sett. att du såg redan när han ritade den.

överallt lyste ljus.
så många som saknar.
så många som saknas.

torsdag 3 november 2011

friskhetstecken

det känns som en frisk fläkt i köket.
och i vårt liv.
när det sitter fullt med barn runt köksbordet och moläter pannkakor.

taklampan lyser varmt.
men i mitt hjärta känns det ännu varmare.

onsdag 2 november 2011

kladd

utelek i flera timmar.
geggamoja och kratta löv.
korv och bröd i trädgårdsmöblerna.
och sugrörsdricka.
genomsmutsiga barn.

baka supergoda chokladmuffins.
och bråka om vem som skall vispa vad.
eller vilken visp man skall vispa med.
vem som skall slicka vilken visp.
eller skål. eller slickepott. eller droppen som hamnade på bordet.

så har vi haft det idag.
på ett ungefär.

tisdag 1 november 2011

heldag

det var dags för provtagning och läkarkontroll i dag igen.
eftersom förskola och fritids hade stängt idag, åkte hela familjen med till sjukhuset.

frank och ingrid såg fram emot att få följa med, och lilly var glad att få sällskap.

lillys värden ligger fortfarande bra, trots att medicindosen höjdes för ett par veckor sedan.
lilly fick influensavaccin, och ett bamseklistermärke för tårarna.

vi åt lite lunch, och tog sedan en liten sväng till djurparken.
där tittade vi inte på djuren.
inte ett dugg.
inte ens på älgarna som gick bakom stängsel bara några meter bakom oss.
vi bara lekte och klättrade på värdens bästa lekplats.
och körde traktorer och grävskopor.

till middag värmde vi resterna från igår.
för igår kväll när frank skulle sova sa han:
"mamma, kan vi inte äta det vi åt idag imorgon också?".
som jag hade lagat!

där fick maggan så hon teg.