torsdag 29 december 2011

Aj

Vid kvällsmaten satt vi och pratade om lite ditt och datt.
Och på något vis kom vi in på hajar och hajtänder och hajar i vattnet.

Ingrid är inte rädd för något.
Utom just hajar kanske.

"Om man åker till ett ställe där det finns hajar i vattnet, så kan man sitta och gräva i sanden i stället", sa Ingrid.

Och fortsatte.

"Om en haj kommer och biter i den här knölen på foten" sa hon och pekade på fotknölen vid vristen, "då gör det nog jätteont".

Ja. Det gör nog ont.

På tal om ont, så har Lilly klagat ett par dagar på ont i magen.
Vi blir oroliga, men bestämmer oss för att avvakta.

Och jag klagar på ont i ryggen.
Det var inget bra sätt jag tog nej nedför trappan häromdagen.

onsdag 28 december 2011

en extra och åtta minuter

en del kallar den extra kromosomen för en kärlekskromosom.

jag älskar hela lilly.
med alla hennes kromosomer.

men den som är hennes extra, är nog den som gett mej insikt om vad som verkligen är viktigt på riktigt.

jag hoppas att du tar dej tid att under några minuter lyssna på en annan mamma.
en annan mamma som säjer det jag själv skulle säja.

som älskar sin lilla flicka.
inte trots allt.
utan för att.


mamma till "liten h"

tisdag 27 december 2011

Lite vardag

Tisdag.
Sophämtning.
Äta rester.

Och lägga heparin i cvk.

Det känns inte okej att det har blivit en del av våran vardag.

söndag 25 december 2011

Bråttom

När tåget just skall till att gå och man ännu inte hunnit kliva på, eller vid brandövning eller när Frank fastnat nånstans i sitt nya TV-spel,
då är det riktigt bråttom.
Som i morse.

Jag sprang yrvaken upp för vindstrappan för att komma till undsättning.
Men bara en pappa kunde tydligen fixa det där.
Så det var lika bråttom ner.
Så bråttom så jag lade mej ner i trappan och åkte kana på ryggen.
Och ena höften och bägge armbågar.

Aj aj aj.
Så mörbultad jag känner mej.

"Stackars mamma", säjer Lilly lite medlidsamt.

Sen har jag skyllt allt på mina blåmärken idag.

fredag 23 december 2011

Ett rött hjärta

Det var julaftons morgon.
Och trots att det har gått sju år sedan den morgonen, har den fastnat i minnet.

Jag vaknade tidigt.
Alldeles för tidigt.
Och jag kunde inte somna om.

Jag smög upp.
Lite frusen tog jag på mej morgonrocken.
Den gick inte riktigt om mej.

Jag gick ner till vardagsrummet.
Tände granen och satte mej i soffan.
På TV visades något morgonprogram.

Jag lade mina händer på magen.
Jag tänkte på dej.
Kände hur du sparkade och levde om.

"Nästa jul", tänkte jag. "Nästa jul sitter du här och öppnar julklappar tillsammans med oss.

I år firade vi vår sjunde jul med dej.
Och idag fick jag ett stort rött hjärta av dej i julklapp.
Som du själv valt.

Jag är så rik.
Som har er.
Och ett stort rött hjärta.

Midnatt råder

Tyst det är i huset.
Barnen sova.
Släckt äro ljuset.

Men Lilly sover oroligt.
Gnyr i sömnen.
Hon har varit lite småhängig igen.
Men bara lite.

Förutom att vi hela tiden går runt och hoppas på att få fira jul tillsammans, har vi ägnat hela den här dagen åt städning.
Nästan hela huset doftar såpa.
Och granen är klädd.
Julklapparna inslagna.

Man kan börja ana lite julefrid.

tisdag 20 december 2011

Det lackar mot jul

Lilly hjälper mej med paketinslagning.
Tejpen fastnar lite varstans.

Vi slår in små julklappar i stora paket.
Vi fnissar.
Vi luras.

Leifs lilla julklapp hamnar i en låda som tidigare innehållit sondmat till Lilly.
Som om vi brukar slå in julklappar i såna kartonger.
Som om sondmat vore naturligt.
Som att sondmat och cancer och medicin bara blivit en del av vårt liv.

Hemsjukvården var här i morse och tog nya prover.
Lillys värden har gått upp så pass att hon kan påbörja sin behandling igen.

Hemsjukvårdsväskan har blivit en del av julpyntet.
Den har stått framme mer än vi haft adventsljusen tända.

söndag 18 december 2011

Ätbart byggmaterial

Ett desperat snöbollskrig ägde rum idag.
Snön som låg som ett tunt flor över grus och gräs, fick barnen till utelek.

De såg ut som lergubbar när de kom in.

Efter lite sanering i badkaret, byggde vi Sveriges mest byggda pepparkakshus.
Barnen hjälpte glatt till att dekorera.
Det vill säja en nonstop på taket, en nonstop i magen.

Runt omkring på väggarna blev det lite glest.

Men barnen somnade mätta och glada.

lördag 17 december 2011

Det blir nog inte sju sorters

Jag blir så imponerad och inspirerad av alla pyssel- och bakbloggar.
Men jag har ändå svårt att få till det.

Det är framförallt tiden. Den räcker inte.
Så är det orken. Den räcker inte heller.
Eller så är det ingredienserna som saknas.
Och så är det en hel del annat också.

I dag hade jag lite tid.
Och lite ork, tyckte jag.

Köttbullarna rullades och stektes.
Kakdegar rördes ihop.
Kakor som lät avancerade på namnet, men som såg lätta ut att göra.

Den första sorten, som blivit vald till årets kaka år 1945, var god, tyckte Frank.
"Den smakade precis som scones".

Den andra sorten blev den klassiska schackrutan.
Jag brände första plåten.
Brun-bruna schackrutor.

Sen blev jag nästan lite gråtfärdig när chokaden vägrade stelna när jag gjorde mandel- och russinbräck.

Men Leif blev gråtfärdig på riktigt när han fick ta disken.

Byttor, kastruller, träslevar, ugnsplåtar, mjöldamm, litermått, ännu fler byttor, pappersformar...

Men det slutade lyckligt.
När disken var färdig hade chokladen stelnat.
Och kakorna från den brända plåten är faktiskt nästan goda.

torsdag 15 december 2011

Jag satte en käpp i hjulet

Häromdagen var jag lite upprörd.
Frank hade med flit gjort ett stort hål på sitt enda hela par jeans.

Jag hotade med att slänga alla jeans med hål i, och bara köpa billiga mjukisbyxor.
Då blev Frank också upprörd.

"Då är det ditt fel om jag blir fattig", snyftade han.
"Fattig?", frågade jag.

Frank fortsatte.
"Ja, jag hade tänkt bli rockstjärna, men det kan jag inte bli nu när jag inte får ha hål i byxorna!

onsdag 14 december 2011

Julefrid en liten stund

Vi åkte ner med Lilly till sjukhuset på förmiddagen.
Doktorn undersökte och prover togs.
Hennes värden var oförändrade.
Allt tyder på att hon går runt med något virus som inte riktigt vill bryta ut.

Barnen har turats om att vara förkylda och sjuka de senaste veckorna.
Inte mycket har blivit gjort av det där som skall stökas med innan jul.

Jag känner mej lite stressad.
Det är svårt att planera från ena dagen till nästa.
Och på dagarna är det nästan omöjligt att få något gjort.

"I kväll", tänker jag.
"När barnen har somnat".
Då skall jag göra allt jag inte hunnit under dagen.

Men då är jag så trött så det enda jag orkar är att sätta mej i soffan en stund.

Och så är vi ännu en dag närmare julafton.

tisdag 13 december 2011

Lusse

Lilly har haft lucialinnet på sej hela dagen.
Och suttit i mitt knä nästan hela dagen.
Hon har inte varit dålig, men inte heller särskilt pigg.

Lillys doktor ringde under eftermiddagen och pratade lite om proverna som togs igår.
Om läget är oförändrat med Lilly imorgon, tyckte doktorn att vi skulle åka in till sjukhuset med henne för kontroll.

Vi ringde och telefonlussade mormor och farmor.
I telefonen syntes inte att lucian hade krona av mjukistyg.
Det syntes inte heller att den hängde runt halsen istället för att sitta på huvudet.

Kvällen avrundade vi med lite lussefika i soffan.
Med julmust, goda saffransbullar och tillräckligt många pepparkakor för att hålla oss snälla ända till jul.

måndag 12 december 2011

För låg för luciatåg

Lillys värden har sjunkit ytterligare, och risken att hon får en infektion nu är stor.
Om hon klarar att hålla sej feberfri till fredag, blir det ny provtagning då.
Hon har inte mått riktigt bra idag, tempen är lite högre än hon brukar ha.

Det var inte aktuellt för Lilly att gå med i förskolans luciatåg ikväll i alla fall.
Leif och Lilly stannade hemma.
Frank och jag satt i publiken och såg lucior, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar och -gummor tåga in med lussesång och juleljus.

Ingrid hade snurrat luciakronan ett fjärdedels varv runt huvudet, och tryckt ner den på plats ordentlig.
Öronen tittade ut lite ur det änglalockiga håret som hade följt med luciakronan det där fjärdedels varvet och blivit lite rufsigt.
Hon höll händerna som en riktig lucia.
När hon kom ihåg att göra det.

När vi kom hem gick Ingrid och Lilly runt här hemma och lussade

Det gör ont i mej att Lilly inte kunde vara med i luciafirandet i år heller.

söndag 11 december 2011

stjärnor

efter maten hällde vi upp lite kaffe, tog fram några pepparkakor på ett fat och tände tredje ljuset.
drack snabbt upp kaffet.
pepparkakorna länsades av små barnahänder.
ljusen blåstes ut och den tredje adventsfikan var över.

jag sprang i väg för att köpa batterier till luciakrona och tärnljus.
när jag senare stod i tvättstugan och strök lucialinnen visste jag inte att det ljud som bedövade mina öron var detta och detta.

nu sover rockstjärnorna.

en av dem med nästan feber.
den stjärnan får inte ha feber.
för då måste den stjärnan till doktorn.

och en stjärna med hosta.

och en stjärna som hade väldigt mycket att prata om innan han somnade.

Vi känner oss alla lite piggare idag

Jag har inte legat på soffan.
Lilly ser lite bättre ut på tungan.
Hon åt till och med ett par köttbullar och en liten portion makaroner.

Och så har vi införskaffat lite julklappar, och haft lite hemlighetsmakeri för oss.

Och tvättat lucialinnen, som skall strykas imorgon, och hängas på tjejerna på måndag.
Det luciafirandet kommer bli det sista luciafirandet för oss i förskola.

Hoppas lillys värden ligger lite bättre då, så hon kan gå med i luciatåget.

fredag 9 december 2011

Fredag på soffan

Morgontrött efter många vakna timmar i natt.
Alla väckte alla lite till och från.
Hosta och toalettbesök.
Tända lampan.
Släcka lampan.
Snuva.
Någon kände sej ensam.
Någon försökte putta mej ur sängen.

Vaknade dunderförkyld.
Tog emot hemsjukvården på morgonen.
Provtagningen visade att lillys värden börjat vända upp igen.
Fortfarande för låg för cellgiftstabletterna.
Ny provtagning på måndag igen.

Själv har jag legat under yllefilten i soffan och snörvlat.
Lite yttepytte feber som kändes som högre.
Ont i kroppen.
Så har jag legat i dvala nästan hela dagen.
Utanför har regnet strilat och vinden har tagit tag i husknutarna.
Lite mysigt faktiskt.

Lilly och Ingrid har stökat runt och lekt.
Frank tappade sin fjärde tand.

Lagom till fredagsmyset kände jag mej lite piggare.
Tur det, för då är soffan paxad.

torsdag 8 december 2011

så göra vi

det känns som om jag sprungit runt kring en enebärabusk hela dagen.

så göra vi när vi tvättar våra kläder.
så göra vi när vi hänga våra kläder.
så göra vi när vi stryka våra kläder.
så göra vi när vi koka våran soppa.
så göra vi när vi packar våran matsäck och hjälm till skolutflykten i ishallen.
så göra vi när vi byter film i dvd:n femtielva gånger.

och hundra verser till.

onsdag 7 december 2011

Alltid är det något

För någon vecka sedan ramlade Lilly och bet sej i tungan.
Hon blödde lite, och det blev ett litet bitmärke.

För några dagar sedan började hon klaga över att det gjorde ont i tungan när vi skulle borsta hennes tänder.

När vi var hos doktorn igår, hade bitmärket blivit som blåsor.
I natt sov hon dåligt, och sa flera gånger att hon hade ont i tungan.
Det såg värre ut i morse, och doktorn bestämde sej för att Lilly behöver antibiotika.
Eftersom hon har ganska låga värden vågade vi inte vänta så länge med att kontakta sjukhuset.

Ingrid hade feber i morse när hon vaknade, så hon fick stanna hemma från förskolan idag.
Febern har suttit i resten av dagen.

Så.
Nu håller vi tummar och tår för att Lilly slipper bli dålig.

Mota Olle i grind om det går.

tisdag 6 december 2011

Planering

Telefonen ringer på måndagsmorgonen.
Måndagen förra veckan.
Det är lillys fröken från förskolan som ringer.

Vi bokar av förskolan, eftersom barngruppen skall gå på adventsgudstjänst i kyrkan, och vi har ingen aning om vilka andra barn som kommer att vistas i lokalerna samtidigt.

På tisdag morgon ringer telefonen igen.
Fröken igen.
Ett barn med misstänkt vattkoppor.

Lilly stannar hemma ett par dagar.
Det blir resten av veckan.

Måndagmorgon igen.
Frank hostar illa, och vi vill inte skicka honom till skolan.
Därmed får Lilly lov att stanna hemma, eftersom jag inte kan dra runt med Frank när han är sjuk.

Telefonen ringer under dagen.
Fröken ringer och berättar att ett barn har magsjuka.
Och att det går något så äckligt som springmask.

Tisdagen går åt till planerat läkarbesök och provtagning på Lilly.
Vi får vänta länge på provsvaren.
Lilly har låga värden.
Vi måste hålla upp med cellgifter ett litet tag.
Hemsjukvården kommer hit på fredag och tar nya prover.

Lilly får stanna hemma resten av veckan.
Till att börja med.

Allt som blir som planerat är bonus.

söndag 4 december 2011

Till mina älskade små tjejer

Mina älskade små tjejer.
Mitt liv blev så förändrat den där natten för fem år sedan.
Länge trodde jag att jag skulle återvända till mitt liv. Som det var.
Tills jag under resans gång förstått att jag aldrig kommer tillbaka dit.
Kan inte.
Vill inte.
Livet tar oss framåt. Vidare.

Mina älskade små tjejer.
Från första stund jag såg er visste jag att livet ville lära mej mer.
Att få vara eran mamma är stort.
Som att vara utvald.
Som att vara stark och skör.
På samma gång.

Mina älskade små tjejer.
Inte kunde jag ana att det fanns så mycket kärlek i mej.
Inte kunde jag ana hur mycket vi skulle behöva gå igenom.
Inte kunde jag ana alla superkrafter ni lockar fram.

Mina älskade små tjejer.
Ni lockar mej till skratt.
Ni lockar mej till tårar.
Ni får mej att vilja vara en bättre människa.
Och vilja leva livet som det är.

Grattis på femårsdagen, mina fina fina tjejer.
Tack för att jag fick bli eran mamma.

lördag 3 december 2011

Nöjda och trötta tjejer

Tjejerna är så nöjda med sitt kalas.
Några av barnens föräldrar stannade kvar under kalaset. Det tyckte vi var trevligt.

Det var spring och ståhej i hela stora vita huset.
Så härligt.

Barnen somnade tidigt ikväll.
Trötta.
Och förväntansfulla inför morgondagen.

Jag får lätt känslan av att det svindlar när jag tänker på de här fem åren.
Det snurrar lite. Jag tappar greppet för en stund.

Men en sak är säker.
Jag skulle inte vilja byta mitt liv.
Inte med någon.
Inte för något.

fredag 2 december 2011

Önskelista

Vi hann nog det mesta mellan varven.

Vi fick blåst upp ballonger.
Vi fick bakat chokladbollar.
Och köpt presenter.

Vi har haft lite svårt att hitta på någon bra present till Ingrid.
Hon har inte önskat sej något speciellt.

I morse frågade jag henne igen.
"Önskar du dej något lite sådär särskilt mycket i present på din födelsedag?".

"Ja. Tre till nappflaskor till dockorna. Och ett låtsasljus. Och en kjol som sitter fast på en klänning".

Bra. Då vet jag.

torsdag 1 december 2011

Förberedelser

Det är fortfarande oklart med den där misstänkta vattkoppern.
Lilly får stanna hemma från förskolan tills vi vet säkert.

Vi planerar att ha femårskalas för tjejerna på lördag.
Fem år.
Det snurrar lite. Svindlar.
Och sedan känns det som om vi fastnat i något segt klägg.
Fem år.

Väldigt viktigt att fira.

Jag och Lilly gjorde ordning godisstrutar igår.
Vi har köpt ballonger och korv och bröd och glass och maränger.

I morgon skall vi köpa presenter, städa och blåsa upp ballongerna.
Och baka chokladbollar.