onsdag 30 januari 2013

tack

tack kära ni.
för att ni vill följa mej och min familj.
att ni orkar läsa om det eländiga.
och att ni gläds med oss i de små framstegen.

jag blir oändligt glad över alla fina kommentarer ni ger.
över mail jag får.
eller när ett sms piper till.
eller när telefonen ringer.

jag önskar så ofta att jag hade ork att visa upp en annan sida av mitt liv.
det finns så mycket mer i livet än det jag skriver om.
eller fanns i alla fall.
och förhoppningsvis kommer att finnas.
just nu befinner vi oss i något slags mellanläge.

men att skriva om allt det fruktansvärt jobbiga vi gått igenom
är ett sätt för mej att lätta mitt hjärta.

periodvis är det helt tyst här inne.
det är som om orden inte hittar fram.
mina tankar är i ett enda virrvarr.
kaos.
och ibland är det tyst därför att vi har det ganska bra.
och jag vill hålla det jobbiga borta.

jag tänker ofta på er som följt oss en tid.

och jag vill säja ett varmt tack till er alla!




6 kommentarer:

  1. Jag har följt din blogg under nästan hela er resa. Jag har dock aldrig kommenterat tidigare. Har inte riktigt vetat vad jag skulle skriva. Orden har aldrig riktigt räckt till. Jag känner mig lite skyldig i detta.

    Jag vill bara att du ska veta att jag är så glad ända in i hjärteroten att ni nu upplever bra dagar och att er resa har lite fler solstrålar än mörka moln. Jag är även tacksam över att du orkat dela med dig av en liten del av din verklighet. Det sätter perspektiv på vardagen för oss andra.
    Jag vill med detta önska Dig och Hela din familj stort lycka till. Få har nog förtjänat lycka mer än vad ni har.
    Stor kram från mig

    Maria Bengtsson
    Ljungskile

    SvaraRadera
  2. Det är ju det som är så bra med att ha en blogg. Man kan skriva för att få ur sig saker...och får stöd och upplyftande ord tillbaka.

    Tack själv... för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  3. Ja din blogg kära syster är så fin, tänk att det var du som gav idén till min/vår D-uppsats som blev lyckad:). Kram till dig!!!

    SvaraRadera
  4. Jag kommenterear inte sa ofta men grips alltid av det du skriver. Du skriver rakt och arligt och jag beundrar dig for att du har kraft att dela med dig av ert liv och dina kanslor. Jag hoppas innerligt att du en dag skriver en bok om eran resa - har sjalv jobbat med svart sjuka barn och vet att manga skulle bli hjalpta av att lasa dina ord; bade foraldrar,andra anhoriga och sjukvardspersonal. Hoppas pa manga flera "solkensdagar" for er i fortsattningen! Kram fran Texas

    SvaraRadera
  5. Många styrkande hälsningar till hela familjen av en som gått genom precis samma som ni (med både DS och ALL), men som med distans till det skedda (5 år vidare från var ni är nu) kan säga att livet återgår till det "nästan" normala an efter.
    Ta vara på alla fina stunder tillsammans <3.

    SvaraRadera
  6. Har också följt dig och er till och från under ganska lång tid. Dina ord är vackra även när de beskriver en verklighet som är så fylld av oro och mörka tankar. Och alltid verkar det finns en liten liten strimma ljus någonstans mitt i allt det mörka. Och kan du orka leva i allt, så orkar vi, som ju faktiskt har ett val, läsa om det. Med tacksamhet för att du orkar vara så generös med ditt liv och dina tankar. Kram från mia

    SvaraRadera